Nu har det gått ett halvår sen min farmor somnade in på sjukhuset i hässleholm av en massiv hjärnblödning. 

Hon skulle göra om höftoperationen, vaknar efter narkosen och en timme efter hon vaknade upp får hon en massiv hjärnblödning. Kommer så väl ihåg den dagen än, att sitta och vaka över henne hela natten/morgonen tar enormt på en. Vart nästan vaken i 26 timmar i sträck, kände inte mig trött ett dugg ville bara vara nära min älskade farmor hela tiden.

Bara jag skriver detta känner jag hur tårarna bildas i mina ögon. Men behöver skriva av mig allt.

Läkarna kopplade ur alla slangar och resperatorn när vi kom upp till sjukhuset, eftersom de inte viste hur lång tid det skulle ta för henne att somna in. Min farmor har alltid varit en kämpa och lika så den gången. Man riktigt såg hur hela kroppen kämpade på utan att vela ge upp ett dug, läkarna gav henne lugnane och morfin. Det tog henne 15 att somna in och det var en hemsk upplevelse, höra den tunga andningen, som roslade lite, se hur hela kroppen skakade pågrund av att kroppen höll på att förtvina musklerna.

Det är något jag aldrig mer hoppas få uppleva, för de har satt enorma jack i mitt hjärta. Det såg så hemskt ut, men det var det bästa för henne. Annars hade hon levt ett liv som var inget värt. Legat som ett kolli i sängen och man hade fått såndmata henne med slang och det är inget liv att ha. Så tyckte min farfar gjorde ett bra val för farmor.

Hon har blivit en av jordens vakraste änglar och vakar över sina nära och kära från himmlen och jag hoppas på att en dag få träffa henne igen.

Men jag har tappat hoppet om det ni kallar äkta kärlek.

Jag vet att du söker, ensam i mörkret, sitter och väntar tills känslan går över. Vill men vågar inte ta det första steget för det skrämmer mig, jag vet att du finns där någonstans fast jag inte känner dig. Vill ha någon som värmer mig och någon som älskar mig tillbaks och söker du mig älskling så väntar jag. Tiden har gått och kärleken är ett minne blott jag finner inget hopp men ärligt så vill jag inte minnas nått. Kommer jag hitta någon, jag vill se in i framtiden.

Långa dagar utan nån att krama om, ingen kärlek för jag saknar sån. Har aldrig hittat den rätta vägen, för jag saknar det ni kalla äkta kärlek.

 Är ensam nu men det kan hända att vinden vänder, jag har väntat med ängsla men det verkar som om inget händer. Är och förblir ensam, väntar på att vindarna ska vända. För den erfarenhet av kärlek som jag har är inge vidare, har gett bort mitt hjärta två gånger men båda gångerna fick jag knivar i de. Jag säger emot för jag vill ha nån, jag vill ha nån att krama om att dela min glädje, att dela min sorg med. Men står ensam kvar efter att alla begett sig hem, samma sak igen, förblir utan hjärtevän. Ensam hem till min kudde och säng, allt går om igen, samma känsla varje dag.

Finns det nån där ute som är lika ensam som jag är? Jag hoppas och ber att kärlekens vindar vänder snart.

Tröstar mig med skrivandet, mitt liv går vidare. Jag vet att du finns där någonstans, bara det att jag inte känner dig.

Sitter här och funderar lite smått.

Ska jag ta bort dig från min msn eller inte?

Det får tiden i alla fall visa mig nu.

För nu är mitt tålamod slut när det gäller dig.

Orkar inte med ditt hattande fram och tillbaka som en jävla berg och dalbana.

Vill du vara min vän så får du fan visa det nu.

För sen är det försent.

Förstår verkligen inte vad jag säger eller gör för fel hela tiden för att du ska sluta prata med mig.

Ibland känns det som jag är en docka som du bara kastar med fram och tillbaka.

Men nu tänker jag inte vara din docka längre.

Jag tänker ignorera dig totalt till den dagen du kommer till mig och förklarar dig, då kan jag prata med dig.

För nu tänker jag vara så egoistisk och bara tänka på mig själv.

Du var den ända jag såg upp till,

Du var den ända som fick mej att känna värme.

Du var även den enda som fick mej att

veta hur det känns att sakna nån

Du är den ända jag ber om att komma tillbaka,

Du är den ända som som gör att ja gråter

varje kväll innan jag somnar.

Och du var den som lämnade mej först.

Du sa att känslorna inte var det samma som förut. Vi skulle fortsätta som vänner, vilket jag inte kan. Jag kan verkligen inte, jag vill men det går inte.

Jag älskar dig så mycket, ingen kan älska dig mer kan jag lova. Jag ser på alla tjejer du har haft nu efter mig och jag vet att du glömt mig. Jag tänker " va fan, jag klarar mig det finns så många fler än honom". Men jag har tänkt så för länge nu och insett att alla sår går inte över.

När du gick tog du med dig den största delen utav mig. Du tog mitt hjärta, fattar du det? Du har tagit det ifrån mig. Och jag vet att du leker med det, du stampar på det. Jag är inte värd ett piss, inte ett jävla skit. Jag tänker jämt att det inte ska vara såhär och att du kommer förstå vad du förlorat. Men hur lönt är det att jag ens tror det? Du vill inte ha mig, du har fått det du ville ha.

Och nu duger jag när du inte har någon annan, När du inte fått röra någon annans hud på allt för länge. Det är då jag duger.. det är inte rätt, allt är så fel. Vad finns det för mening med att jag aldrig ska kunna säga nej till dig? När jag säger " du utnyttjar mig, du har mig i din hand och du vet att jag finns där"

Det enda du svarar är att jag själv är med på det. VAD FAN TROR DU? Vad ska jag göra? När jag ser dessa tjejer du har nu förtiden. Undrar jag alltid, vad har dom nu då? Vad är det som jag inte har den här gången? Och när du kommer till mig, vad är det du saknar hos dom som jag har?

Jag förstår inte, jag gör allt för vara den du vill ha. Verkligen allt..

Jag vet inte varför jag ens skriver detta, för det är helt meningslöst.

Dina och mina dagar är väl över, men du har mitt hjärta i din hand ändå :/

Kyssar, god natt mina snyggingar ;D

Jag har ett hjärta.

Jag sårar inte någon jag älskar av egocentriska själ.

Kärlek är inget man kan äga. Den måste man köpa under en begränsad tid. Oftast.

Ger man inte tillräckligt får man hitta sig en ny. Jag antar att de som inte ger en förmögenhet  och inte har de som kärleken innebär.

Jag känner mig värdefull men till inget pris.

 Vet ni vad? ^^

Att de är bara 1 vecka kvar tills jag fyller 18 år :)

Glöm nu inte gratulera mig för då blir jag ledsen  ögat ;D