Det blev inget the sims, satt och prata med nära och kära på msn istället. Vilket var mycket trevligare. Men nu börjar huvudet bli tungt och lika så ögonlocken. Så ska ta och klä av mig och sen hoppa ner i sängen. Sov gott sötnosar, för det ska jag minsann göra :)

Det är väl det sociala arvet som gör dig till den du är, vilket när det gäller dig inte alls är positivt.. stackare *skakar på huvudet, vänder mig om och går*

onlinekosten.de" width="470" height="301" />

Detta kommer då att bli min nya mobil. Längtar faktiskt tills jag får den nu :)

Ibland har jag faktiskt en jävla tur.

Nu är det lika dant igen, ännu en kväll med ingenting att göra. Klarar verkligen inte av att inte ha något att göra. Hoppas verkligen att man får jobb anting på kastrup eller på arlanda. Kanske ska spela the sims ikväll igen för att få tiden att gå? :)

Kom nästan precis hem, har varit och handlat lite med mamma och nu ska vi snart iväg på massage. Ska bli så enormt skönt och bli av med muskelknuterna som jag har i svanken.

Och på tal om annat så är jag världens lyckligaste, mamma beställde ny mobil till mig innan efter vi hade ätit så jag har den om 2-4 veckor. Så nu svävar jag på rosa moln, för jag vill verkligen ha en ny :)

Det sägs att tiden läker alla sår. Men egentligen är det väl så att man lär sig att leva med såren. Ärren finns alltid kvar. Jag har levt ett liv på andras försväntningar. Det gällde att leva upp till en roll eftersom jag inte var trygg i mig själv. Jag är så less på detta så jag håller på att kräkas. Jag kommer ihåg en period för några år sedan när man var mindre och inte hade så stora förväntningar på sig själv.

Jag försökte leva upp till nåt ideal. Jag skulle uppleva så mkt som möjligt på kort tid, kunde aldrig sitta still, ville alltid bort.  Jag var allt och inget. Det var min roll, en roll jag aldrig trivdes med kan jag se såhär i efterhand. NU har jag slängt alla roller överbord o försöker navigera på ett stormigt hav. Det är skrämmande, men samtidigt något helt nytt. Livet utanför murarna har börjat från och med nu!

Jag tänker inte spela mer. Jag tänker vara huvudrollen i mitt eget liv hädanefter. Jag är stolt över mig själv för dessa insikter och att jag vågar ta tag i de. Att jag vågar se att mitt liv varit ganska tomt, utan varken upp eller nergång. Jag vågar vara i underläge, jag vågar vara svag o det är en enorm styrka. Det ska göra ont att leva, men det ska vara gott också...

Nuet är det värdefullaste du har, det förflutna har du inte längre och

framtiden vet du inte hur länge du har!

Gick upp vid halv åtta imorse, där efter begav jag mig till gymmet vid åtta tiden och var där i en timme. Körde rygg. mage, bröst idag, får se vad det blir imorgon. Nu sitter jag här hemma och gör inte allt för mycket. Ska städa övanvåningen, för att hjälpa mamma. Sen förmodligen blir det ut och gå en lång runda i skogen här bredvid. Ska även ta och klicka hem lite kläder tänkte jag, behöver lite basplagg i min gaderob och även lite mysiga koftor.